Till skillnad från många påståenden inom kosmetikbranschen kan SPF-värden inte uppskattas utifrån en formulering eller beräknas enbart utifrån koncentrationen av UV-filter. De måste fastställas genom validerade testmetoder som visar vilken skyddsnivå den färdiga produkten ger.
Inom Europeiska unionen regleras solskyddsprodukter som kosmetika enligt förordning (EG) nr 1223/2009. Utöver att följa kosmetikförordningen bör tillverkarna följa Europeiska kommissionens rekommendation 2006/647/EG om solskyddsprodukters effektivitet och de påståenden som görs om dem. Denna rekommendation fastställer principer för hur påståenden om solskyddsprodukter ska underbyggas och har blivit den vedertagna referensen inom hela den europeiska kosmetikbranschen.
Är SPF-tester ett lagkrav?
Kosmetikförordningen innehåller ingen specifik bestämmelse som anger att varje solskyddsmedel måste genomgå ett SPF-test. Tillverkarna har dock ett rättsligt ansvar för att säkerställa att alla kosmetiska påståenden är sanningsenliga, underbyggda av tillräckliga bevis och inte vilseleder konsumenterna.
Ett SPF-värde är ett påstående om produktens verkan. Enligt kommissionens förordning (EU) nr 655/2013 måste påståenden om kosmetiska produkter stödjas av tillräckliga och verifierbara bevis. Eftersom SPF-värdet anger en mätbar skyddsnivå förväntas det i allmänhet att lämpliga laboratorietester genomförs för att underbygga detta påstående.
I praktiken måste kosmetiska produkter som marknadsförs med SPF-påståenden ha testdata som visar att den angivna skyddsnivån stämmer.
Vad mäter SPF?
SPF, eller solskyddsfaktor, mäter hur effektivt ett solskyddsmedel skyddar huden mot ultraviolett B (UVB) strålning.
UVB-strålar är den främsta orsaken till solbränna och bidrar till hudskador och utvecklingen av hudcancer. SPF-värdet anger skyddsnivån som uppmätts under kontrollerade testförhållanden.
Ett högre SPF-värde ger i allmänhet bättre skydd mot UVB-strålning, även om ökningen inte är proportionell. SPF 50 ger till exempel inte dubbelt så bra skydd som SPF 25.
Det är viktigt att notera att SPF inte mäter skyddet mot ultraviolett A-strålning (UVA). UVA-skyddet utvärderas separat med hjälp av särskilda testmetoder och omfattas av egna lagstadgade krav.
Vilka testmetoder används?
I de europeiska riktlinjerna erkänns internationellt vedertagna standardiserade metoder för att fastställa SPF-värdet.
Traditionellt har SPF-värdet mätts genom in vivo-tester, där solskyddsmedlet appliceras på huden hos frivilliga deltagare under noggrant kontrollerade laboratorieförhållanden. Produktens förmåga att fördröja UV-orsakad hudrodnad jämförs sedan med obehandlad hud för att beräkna SPF-värdet.
Under de senaste åren har validerade in vitro-metoder också blivit allt viktigare. Vetenskapliga framsteg och myndigheternas insatser för att minska antalet tester på frivilliga försökspersoner har lett till utvecklingen av alternativa laboratoriemetoder för vissa utvärderingar av solskyddsmedel. Beroende på påståendet och gällande standarder kan dessa metoder användas i de fall där de har validerats på lämpligt sätt.
Hur klassificeras SPF-angivelser?
Europeiska kommissionen rekommenderar att angivelserna på solskyddsprodukter förenklas så att de blir lättare för konsumenterna att förstå.
Istället för att enbart betona exakta SPF-värden klassificeras solskyddsprodukter i allmänhet i fyra skyddskategorier:
- Lågt skydd
- Medelhögt skydd
- Högt skydd
- Mycket högt skydd
Varje kategori motsvarar specifika SPF-intervall. Till exempel faller produkter märkta med SPF 50 eller SPF 50+ inom kategorin ”mycket högt skydd”.
Detta tillvägagångssätt hjälper konsumenterna att jämföra produkterna lättare samtidigt som risken för vilseledande marknadsföring minskas.
Hur är det med UVA-skyddet?
I de europeiska rekommendationerna betonas att effektiva solskyddsprodukter bör skydda mot både UVB- och UVA-strålning.
För att säkerställa ett balanserat skydd bör den uppmätta UVA-skyddsfaktorn uppgå till minst en tredjedel av det angivna SPF-värdet. Dessutom bör produkten uppfylla de rekommenderade kriterierna för kritisk våglängd, vilka visar att produkten ger ett bredspektrum-UV-skydd.
När dessa krav är uppfyllda får tillverkarna använda UVA-logotypen, som ofta förekommer på förpackningar till solskyddsmedel i hela Europa.
Eftersom UVA-testning omfattar separata förfaranden och utvärderingskriterier betraktas den som en fristående del av bedömningen av solskyddsmedels prestanda.
Varför går det inte att beräkna SPF utifrån formeln?
Tillverkarna uppskattar ibland det förväntade SPF-värdet under utvecklingsfasen genom att ta hänsyn till vilka typer av UV-filter som används och deras koncentrationer.
Det faktiska skyddet som den färdiga solkrämen ger beror dock på många faktorer som samverkar, däribland ingrediensernas fördelning, partikelstorlek, emulgering, filmbildning på huden, produktens appliceringsegenskaper och formuleringens stabilitet.
Små förändringar i sammansättningen kan avsevärt påverka solskyddsmedlets prestanda, även om själva UV-filtren förblir oförändrade.
Av denna anledningär laboratorietester av den färdiga produkten fortfarande avgörande.
Vilka produkter måste genomgå SPF-testning?
Alla kosmetiska produkter som påstår sig ge solskydd bör ha bevis som styrker påståendet om SPF-värdet.
Detta omfattar både traditionella solskyddsmedel och produkter som ansiktsfuktighetskrämer, dagkrämer, foundation, läppbalsam, BB-krämer, CC-krämer och andra kosmetiska produkter som marknadsförs med SPF-värden.
Även om solskydd framställs som en sekundär fördel förväntas tillverkarna kunna styrka den angivna skyddsnivån.
Att säkerställa solskyddsmedlets prestanda på lång sikt
Att påvisa det initiala SPF-värdet är bara en del av produktutvärderingen.
Tillverkarna bör också se till att solskyddsmedlet behåller sin verkan under hela den avsedda hållbarhetstiden. Stabilitetsstudier bidrar till att verifiera att formuleringen förblir fysiskt och kemiskt stabil och att UV-filtren fortsätter att fungera som förväntat under normala förvaringsförhållanden.
Förpackningens kompatibilitet kan också påverka solskyddsmedlets prestanda, särskilt när känsliga UV-filter kan påverkas av ljus, syre eller växelverkan med förpackningsmaterialet.
Vanliga orsaker till att produkter inte klarar SPF-testningen
Ibland uppnår solskyddsprodukter inte den förväntade skyddsnivån vid laboratorietester.
Detta kan bero på att UV-filtren inte är optimalt avbalanserade, att sammansättningen inte bildar en jämn skyddsfilm på huden, att de aktiva ingredienserna blir instabila med tiden eller att tillverkningsvariationer påverkar produktens konsistens.
Om testerna visar att det uppmätta SPF-värdet är lägre än det angivna värdet kan tillverkarna behöva ändra produktens sammansättning, justera det angivna SPF-värdet eller upprepa testerna efter att ha gjort förbättringar.
