Inom Europeiska unionen fastställs hållbarhetstiden inte godtyckligt. Den ska stödjas av vetenskapliga bevis som framkommit under produktutvecklingen, särskilt genom stabilitetsstudier och, i förekommande fall, mikrobiologiska tester. Dessa utvärderingar ingår i den säkerhetsbedömning som görs innan en kosmetisk produkt släpps ut på marknaden enligt förordning (EG) nr 1223/2009.
Vad är hållbarhetstid?
Hållbarhetstiden avser den tidsperiod under vilken en kosmetisk produkt förblir säker och behåller sin förväntade kvalitet när den förvaras under lämpliga förhållanden innan den öppnas av konsumenten.
Under denna period bör produkten fortsatt uppfylla specifikationerna avseende utseende, lukt, konsistens, pH-värde, viskositet, ingrediensernas stabilitet, mikrobiologisk kvalitet och förpackningskompatibilitet. Om någon av dessa egenskaper försämras avsevärt kan produkten inte längre vara lämplig för användning.
Det är viktigt att skilja mellan hållbarhetstid och användningstid efter öppnande (PAO). Hållbarhetstiden avser en oöppnad produkt som förvaras på rätt sätt, medan PAO anger hur länge produkten i allmänhet kan användas på ett säkert sätt efter att den har öppnats för första gången.
Varför hållbarhetstiden är viktig
En realistisk hållbarhetstid bidrar till att skydda både konsumenter och tillverkare. Produkter som ligger kvar i butikshyllorna i månader eller år måste fortsätta att fungera som förväntat när de köps och används.
En felaktig hållbarhetstid kan leda till flera problem, bland annat försämrad produktprestanda, förändringar i utseende, lukt eller konsistens, förlust av konserveringsmedlets verkan, mikrobiologisk kontaminering, klagomål från konsumenter och produktreturer samt ökade reglerings- och affärsrisker.
Av dessa skäl är fastställandet av hållbarhetstiden en viktig del av produktutvecklingsprocessen, snarare än enbart en fråga om märkning.
Krävs det en hållbarhetstid enligt EU:s kosmetikförordning?
Förordning (EG) nr 1223/2009 kräver att kosmetiska produkter som släpps ut på EU-marknaden ska vara säkra under normala och rimligt förutsebara användningsförhållanden. Även om förordningen inte föreskriver någon enskild testmetod eller fastställd hållbarhetstid måste tillverkarna ha tillräckliga bevis som styrker produktens stabilitet och säkerhet.
I säkerhetsrapporten för kosmetiska produkter (CPSR) beaktas även tillgänglig stabilitetsinformation vid bedömningen av om produkten förblir säker under lagring och användning.
Om en kosmetisk produkt har en hållbarhetstid på mindre än 30 månader måste etiketten ange ett ”bäst före”-datum.
Om produkten förblir stabil i mer än 30 månader ersätts bäst före-datumet vanligtvis med symbolen ”Period After Opening” (PAO), som anger hur länge produkten normalt kan användas efter att den har öppnats för första gången.
Hur fastställs hållbarhetstiden?
Hållbarhetstiden fastställs genom en kombination av vetenskapliga tester och tekniska bedömningar, snarare än genom att förlita sig på en enda laboratoriemätning.
Tillverkarna utvärderar vanligtvis produkten genom stabilitetsstudier som genomförs under olika förvaringsförhållanden. I dessa studier följs de fysiska, kemiska och mikrobiologiska egenskaperna upp över tid.
De insamlade uppgifterna gör det möjligt för experter att bedöma hur produkten kommer att bete sig under transport, lagring, distribution till detaljhandeln och vid användning av konsumenten.
Flera faktorer beaktas, bland annat:
- Fysikalisk stabilitet.
- Kemisk stabilitet.
- Mikrobiologisk kvalitet.
- Förpackningens kompatibilitet.
- Avsedda förvaringsförhållanden.
- Produktformulering.
Tillsammans ger dessa utvärderingar den bevisning som behövs för att motivera en lämplig hållbarhetstid.
Stabilitetsprovning utgör grunden för fastställandet av hållbarhetstiden.
Vid accelererade tester används förhöjda temperaturer för att snabbare kunna förutsäga långsiktig stabilitet, medan studier i realtid innebär att produkterna observeras under normala lagringsförhållanden under längre tidsperioder.
Genom att använda båda metoderna får man större tillförlitlighet när det gäller den föreslagna hållbarhetstiden.
Förpackningen spelar en viktig roll
Hållbarhetstiden beror inte bara på själva sammansättningen utan också på vilken förpackning som väljs.
Förpackningarna måste på ett adekvat sätt skydda produkten mot yttre påverkan såsom syre, fukt, ljus och mikrobiell kontaminering. Vissa ingredienser kan dessutom med tiden reagera med plast, beläggningar, pumpar eller tätningar.
Studier av förpackningarnas kompatibilitet bidrar till att identifiera potentiella problem såsom missfärgning, läckage, avdunstning, deformation eller migration mellan förpackningen och den kosmetiska formuleringen.
Av denna anledning kan en ändring av förpackningen kräva ytterligare stabilitetsundersökningar, även om sammansättningen förblir oförändrad.
Faktorer som påverkar hållbarhetstiden
Det finns ingen universell hållbarhetstid för kosmetiska produkter. Varje produkt uppför sig olika beroende på dess ingredienser och avsedda användning.
Flera faktorer påverkar produktens hållbarhet, däribland vattenhalten, vilken typ av emulsioner som används, konserveringsmedel, antioxidanter, pH-värdet, exponering för syre, tillverkningskvaliteten, lagringstemperaturen, förpackningens utformning samt de aktiva ingrediensernas stabilitet.
Produkter som innehåller instabila naturliga extrakt, vitaminer eller växtbaserade ingredienser kan kräva en mer omfattande utvärdering än beredningar som består av mycket stabila ingredienser.
Typisk hållbarhetstid för kosmetiska produkter
Många kosmetiska produkter som släpps ut på den europeiska marknaden har en hållbarhetstid på mellan två och tre år i oöppnat skick, förutsatt att de förvaras på rätt sätt. Detta bör dock inte tolkas som ett lagstadgat krav.
Vissa produkter kan uppvisa utmärkt stabilitet även efter denna period, medan andra – särskilt beredningar som innehåller instabila aktiva substanser eller minimala mängder konserveringsmedel – kan kräva en kortare hållbarhetstid som styrks av testdata.
Varje produkt bör därför utvärderas individuellt, i stället för att man utgår från generella branschantaganden.
Vad händer om stabilitetsproblem upptäcks?
Hållbarhetsstudier avslöjar ibland oväntade brister i formuleringen.
Vanliga fynd är bland annat att emulsioner skiljer sig åt, förändringar i viskositet, färginstabilitet, nedbrytning av doftämnen, pH-förskjutning, mikrobiell tillväxt eller oförenlighet med förpackningen.
När detta inträffar ändrar tillverkarna ofta produktens sammansättning, förbättrar konserveringssystemet, ändrar förpackningen eller justerar rekommendationerna för förvaring innan de genomför de nödvändiga testerna på nytt.
Att upptäcka dessa problem under utvecklingsfasen är betydligt billigare än att upptäcka dem efter den kommersiella lanseringen.
Hållbarhetstid och produktmärkning
Den fastställda hållbarhetstiden påverkar direkt den information som lämnas till konsumenterna.
Produkter med en hållbarhetstid på högst 30 månader måste förses med ett ”Bäst före”-datum.
Produkter som är äldre än 30 månader är i regel märkta med symbolen ”Hållbarhetstid efter öppnande” istället, vilket anger den rekommenderade tiden för säker användning efter att produkten har öppnats.
Den angivna hållbarhetstiden ska alltid styrkas av lämplig teknisk dokumentation som tillverkaren eller den ansvarige förvaltar som en del av produktinformationsdokumentationen (PIF).
